”Kära barn vart är du?”

”Kära barn vart är du?”
Kära barn vart är du? Det var det sista sms:et en far skickade till sin son som inte hade svarat på sin telefon när pappan försökte nå hen efter attacken på kabuls universitet för tre dagar sedan.
”Säg till mina barn att jag älskar de” Säg till mina barn att jag älskar dem” det var också det sista Trebarnsmamman Simone Barreto Silva sa till ambulans personalen innan hon gick bort, efter att ha skadats av terroristen i Frankrike.
Det är dagligen vi hör hjärtskärande berättelser från barn som mister sina föräldrar, från föräldrar som mister sina älskade barn, på arbetsplatsen blir man halshögg för att man har gjort sitt jobb, på universitet skjuts man till döds för att man vill utbilda sig och skaffa sig större kunskap, på kyrkan, i moskén och på heliga platser som man samlas för att utöva sin tro attackeras man och utsätts för våld, utsätts för hat och utsätts för döden. Religiös extremismen har gjort livet otrygga för många av oss.
Religiösa extremister hotar vår demokrati, religiös extremister skapar vi och dem och polariserar vårt enade samhälle.
Det är fanatiker, hjärntvättade och våldsbejakande grupper och individer som skapar splittring, oro och instabilitet.
Det är viktigt att vi skiljer mellan dessa fanatiker och alla andra troende. Det är viktigt att vi inte drar alla över en kam.
Det är viktigt att även vi som är troende och som inte är fanatiker och hatfulla kan säga emot, kan stå emot och kan fördöma dessa vidriga icke mänskliga handlingar.
Det är också lika viktigt att vi inte tillåter rasister och främlingsfientliga individer och grupper att använder dessa attacker för att svartmåla alla tillhörande en viss religion, vi ska inte tillåta att terroristernas etnicitet och bakgrund användas som grund för deras handlingar och därmed peka ut alla andra med liknande etnicitet, religion eller bakgrund som terrorister. Vi är alla drabbade, oavsett härkomst, religiös tillhörighet och etniskbakgrund. Till exempel attentatet i Kabuls Universitet, till exempel attentatet i Kawsar skolan i Kabul, till exempel ungdomarna i Utöya i Norge, Både religiösa extremister och rasister är en fara för vårt samhälle, i dessa svåra tider gäller att stå enade och försvara det mest värdefulla vi har i vårt land nämligen, demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och mänskliga rättigheter. Vi som har flytt våra länder och sökt skydd i Sverige, vi har verkligen upplevd rasismens och extremismens hat i våra länder, vi har också upplevt demokratins värde i Sverige.
Det som skiljer vårt land Sverige från länder som vi flyr ifrån är de demokratiska värderingarna och den synen vi har på människan. För min egen del för första gången kände jag mig en fullvärdig människa i Sverige, medan innan dess såg Talibanerna mig som den otrogne som förtjänade att dö. Den upplevelsen att känna sig fullvärdig människa slår allt, den upplevelsen vill vi ge så många människor som möjligt, den upplevelsen är möjligt tack vore de värderingar vi har här, de lagar och regler vi har här och det ska vi bevara. Detta ska vi inte låta någon att ta ifrån oss, detta kommer vi inte att tillåta att mista oavsett om det är religiösa extremister eller rasister som gör ett försök att ta det ifrån oss.
Vi står enade och bestämd.
Vi sorger med Kabul, vi sorger med Frankrike, vi sorger med Österrike och vi sorger med Mohsen som blev mordad i Malmö här om dagen. Vi minns och hedrar er som miste livet i Kyrkan i Frankrike, vi minns dig Samuel Paty, vi minns er som miste livet i Österrike och vi minns er alla 63 individer som miste livet i attentaten i Kabul. Ni har lämnat oss, men vi lever vidare och ännu starkare mot de fientliga krafter som tog er ifrån oss. Låt oss en sista gång påminnas om att vi är mycket starkare än de fientliga krafter som vill skada oss.

Comment

There is no comment on this post. Be the first one.

Leave a comment