Hej kära vänner!
Det här priset och framgången är ett resultat av den inspiration jag har fått av mina vänner. Jag hoppas att jag i min tur kan inspirera andra personer att drömma högt och uppnå toppar.
Det är många av er som är här och många av er som inte har kunnat vara här idag som är delaktiga i det jag har åstadkommit.
Ensamkommandes förbund Malmö och mina kollegor här har funnits runt omkring mig under åren och stött mig i mitt arbete, en viktig person är Mikaela Berg, hon är inte bara en kollega för mig, hon är min förebild också , hon har lärt mig att vara snäll och har lärt mig att inte döma andra, hon har lärt mig att vara den Omid som jag är idag. Vi känner också varandra från långtid tillbaka, nästan från första dagen som jag kom till Sverige, hon var vår personal men nu är vi närmaste kollegor, hon har vågat att lämna sitt trygga jobb till ett mycket mindre säkert jobb, från Malmöstad till en ideell organisation det vill säga -Ensamkommandes Förbund, från mycket byråkratiskt till mycket praktiskt och mer kärleksfullt jobb. Tack min käraste vän! Och tack alla ni andra som jobbar med oss.
Jag vill också tacka Ensamkommandes Riksförbund, våra lokala föreningar, Salsal förening i Uppsala, Hazara World councel, svensk hazara förening, Sham förening, afghansk svensk föreningen i Malmö som har anordnat denna ceremoni.
Idag vill jag lyfta upp två saker som har spelat en stor roll i mitt arbete för Ensamkomandes Förbund och inspirerat mig att vilja förändra situationen för nyanlända ungdomar.
Den första inspirationskällan till min drivkraft är min bakgrund, född och uppväxt i ett krigsdrabbat land, med erfarenheter från våldsamheter, diskriminering, fattigdom, ständig rädsla och utan framtidstro har lett till att det har skapats en enorm önskan och vilja av förändring inom mig. Den situationen jag befann mig i var ohållbar, oacceptabel och omänsklig. Det var inte heller så att det såg så ut endast för mig, så var fallet för många andra barn och ungdomar i Afghanistan. Men när det blev livsfara för mig personligen då insåg jag att nu är det endast avsaknad av möjligheter, nu kommer du inte ens få leva. Då bestämde jag mig att lämna landet.
När jag väl hade tagit mig till Sverige, så insåg jag skillnader direkt. Här har det inte funnits krig i många hundra år, här behandlades vi som var nya med respekt. Här pratades det om barnensrättigheter, om mänskliga rättigheter, vi blev plötsligt viktiga individer.
Vuxna undrade vad vi drömde om att bli, vad önskade vi oss för aktiviteter, vi uppmuntrades att förverkliga egna drömmar och fick stöd i det. Det var enorma skillnader på hur såg man på barn och ungdomar. Då började att drömma på riktigt, jag insåg att här kunde min dröm förverkligas. Asylprocessen var mycket mänskligare då, det gick ganska snabbt och jag fick PUT. Jag fick också möjligheten att stanna i Kärlekenshuvudstad Malmö. Så den andra inspirationskällan blev de människor jag mötte i början av mitt liv i Sverige, personal på boendet, lärare, socialsekreterare osc.
Den första tiden i Sverige, och de första människorna jag mötte skapade en bild av Sverige för mig. Ett Sverige som var möjligheternas land, drömmarnas land och mitt framtida land. Därför kan jag påstå idag att mottagandet, första tiden i Sverige och vilken bild av Sverige nyanlända får är väldigt viktigt för deras framtida liv i det här landet. Så som vi behandlar ungdomar som kommit till vårt land senaste åren är inte så jag behandlades. Därför behöver vi också fundera på vilket Sverige vi vill ha. Jag vill ha ett Sverige som jag mötte när jag kom.
Anledningen att jag lyckats i det här landet beror både på min vilja och drivkraft samt den hjälpen jag fick på vägen. Tack vore dessa tillsammans har jag lyckats skriva böcker, starta Ensamkommandes Förbund, starta egna företag, och få erkännande för mitt arbete bland annat genom detta pris kungliga stiftelsens stipendiater.
Mitt arbete är inte färdig, erat arbete är inte heller färdig, nu behövs vi som mest i en tid där många ungdomar befinner sig i en svår situation, många mår psykisk dåliga och hamnar i utanförskap, skugssamhället växer tack vore den hårda migrationspolitisk vi har. Ideella insats behövs allra mest nu för tiden. Vi måste jobba vidare för att nyanlända får en möjlighet i detta land, matcha individer med jobben, skapa möjlighet att nyanlända ska kunna starta eget företag, skapa plattform för unga och ge de en meningsfull vardag. Vi behöver inspirera och ge hopp. När vi började arbetet med EF visste vi att vi kommer stötta på hinder, utmaningar och svårigheter. Men vi var beredda för det, vi hade ett tydligt mål vilket var att skapa gemenskap, stötta och stärka varandra, förändra dialogen från om ensamkommande om nyanlända till med ensamkommande och med nyanlända.
Vi ville vara med i beslutsprocessen, vi ville representera oss själva, vi ville vara en del av det hela. Idag fyra år senare har vi uppnått en del av vårt mål. Idag är vi en egen röst, vi driver och förändrar situationen för oss själva enligt våra villkor. Idag finns vi i 21 olika ort.
EF står för allas lika värde, jämställdhet, jämlikhet, solidaritet, empati och medmänsklighet
Dessa principer är viktiga för vårt samhälle, ett jämlikt samhälle där alla för samma möjligheter och rättigheter oavsett etnicitet, hudfärg, politiska åsikter, trosuppfattning eller sexuell läggning.
Ett jämlikt samhälle innebär även att vi delar med oss, alltså ingen behöver stå utanför, ingen ska behöva tigga eller sova på gatorna. Det finns säkert individer som är emot dessa principer. Deras åsikt går ut på att alla inte är lika värda. Dessa individer saknar empati, deras ideologi bygger på hat, rädsla och intolerans. Vi vill motverka hat mot kärlek, rädsla mot trygghet och intolerans mot respekt.
Detta individer rykter sig mest mot nyanlända, invandrare och ensamkommande ungdomar. Men våra olikheter är våra styrkor, våra erfarenhet och olika kulturer berikar vårt samhälle.
Tack ännu en gång till för er mina älskade vänner, tack att ni finns, tack att ni stöttar mig och tack att ni är anledningen till att jag är här idag, Jag har inget ord att beskriva hur jag är stolt över er.
Tack till asylgruppen och stöttepelaren som stöttar dem mest hopplösa människor, dem människor som är mest i behov av hjälp.
Till Vi står inte ut som har skapat en stark rörelse för att påverka opinionen,
Tack till EFs medlemmar som känner sig en del av föreningen och som tycker att föreningen är deras andra hem, ”vi har ett hem som vi sover och ett hem är Mötesplats Otto där vi har roligt.”
Tack till våra underbara, fantastiska volontärer som kommer och stöttar våra ungdomar, Tack till EF Malmös ordförande och resten av styrelseledamöter som kämpar hård för att skapa ett meningsfullt fritid för sina vänner trots att dem själva har hundra olika problem, trots att många av våra styrelseledamöter väntar på sin svar från migrationsverket.
Tack till alla våra superbra lokalföreningar som finns runt om i landet som hjälper nyanlända som bidrar till ett bättre samhälle till ett mer inkluderande samhället.
Jag vet att erfarenhetsmässigt och även ibland utbildningsmässigt ni är bättre än mig, på grund av att jag har många bollar i luften så har jag varit stressigt och detta har även påverkat er och därför ber jag om ursäkt. Men ni har varit underbara kollegor.
Jag vill också tack en annan viktig kollega Jenny Anderberg med stora erfarenheter från Afghanistan som har hjälpt mig i mitt arbete i föreningen.
Tack till mina frivilliga mentorer och rådgivare, utan er hade jag inte klarat den här resan.
Jag vill också tacka en person, en person som alltid står upp mot orättvisor. När han ser något orättvis så reagerar han direkt, han kämpar för kvinnors rättigheter, han kämpar mot tabubelagda ämnen och han kämpar för minoriteternas rättigheter. Han är överlevare av massaker, han är överlevare av etnisk utrensning, han är här idag och han är inte någon annan än Juma Lomani.
Och tillslut tack till min älskade familj som har aldrig krävt familj tiden från mig, tack att dem har förståelse att jag alltid är 24/7 på jobbet,
Jag är oerhörd glad att jag har fått chansen och äran att lära känna er. Livet är snällt som har låtit mig ha er så underbar människa som mina vänner! Om jag är modig är det för att mina vänner ger mig styrka, om jag är klok är det för att ni berikar mig med era tankar och kunskap! Varje ros jag får ska delas med er, varje pris och utmärkelse jag vinner ska också delas med er mina underbara vänner, för det är tack vare er som jag orkar med livet.
Mina vänner resan har inte tagit slut och därför ber jag er om försatt stöd.
Comment