Srebrenica

Under Jugoslavienkriget på 1990-talet blev 8000 massakrerade i den bosniska staden Srebrenica. Idag har jag kommit på studieresa för att se och minnas den fruktansvärda tiden, min tanker går till deras familjer och alla som genomled och samtidigt går mina tanker till folkmordet på hazarer, min egen folkgrupp. Jag minns exakt som om det var igår när talibaner och “Afghanistans dåvarande regering” bombade oss. Båda regeringen och talibaner döde oskylda människor som var på flykt, vi skulle fly men ”regeringen” ville inte att vi skulle överleva. På din tiden blev flera tusen hazarar massakrerade men om vi går lite bakåt i tiden och tittar på hazarernas historia ser man att flera miljoner hade blivit massakrerade utan att någon numera nämner det för att det stormakterna, framför allt Storbritannien, var också inblandade. Nu har vi kommit från Sverige för att minas folkmordet i Srebrenica och jag tänker på hur vi ska kunna uppmärksamma att folk ska veta om folkmordet på hazarerna också. Vad kan vi göra att regeringen eller omvärlden erkänner folkmordet på hazarernas också?

Vänner, ni har hjälpt mig oerhörd mycket.
I förregår var jag på en utbildning och i en diskussion som handlade om trauma och PTST blev jag förvånad över mig själv. I diskussion berättade psykologen att om man har varit med sådana tragiska händelser får man trauma och PTST men jag var med mycket hemska saker som det inte går att bli värre än, jag såg hur barn tillsammans med sina föräldrar blev dödade, jag avlägsnade själv andras köttbitar, som blev splittrade med bomber och raketer, från mig. Jag var också med på den farliga resan även där såg jag folk som drunknade och vi lämnade efter medresenärer som blev skadade. Jag blev förvånad över hur jag kunde stå på mina fötter, jag är förvånad över hur jag har kunnat jobba, snacka och jag är förvånad att hur jag kunde överleva; samtidigt är det inte så mycket förvånansvärt för att jag har er, jag har världens finaste vänner, om jag idag står upp är det med er kraft, energi och stöd, det är ni som gett mig hopp det är du Zendagi som gett mig allt.

Men idag begär jag en sak till av er att snälla hjälpa mig, hjälpa mig att vi ska tillsammans ska stå upp för människor som blev massakrerade. Om jag dör utan att kunna ändra människors syn på hazarer kan jag inte förlåta mig själv. Vad jag vill är att alla ska veta att 63% av en hel folkgrupp blev massakrerad och nästan hälften av överlevande flydde från Afghanistan och många blev slavar men ingen säger någonting om det.

Det är hemsk vad som hände med judar, med bosniska muslimer… och det är fint att vi minnas det, att vi erkänner att det har hänt massakrer och att det inte får hända igen för att vi ska lära oss av historien. När det gäller hazarer erkänner inga regeringen folkmordet på dem. Därför blir ingen skillnad på hazarernas situation även idag. Idag, i vissa delar av den här jävla världen säljer folk hazarers kött och det finns folk som köper och äter det, det finns folk som vill betala till andra bara för att kunna visa var någon hazara befinner sig för att sedan kunna döda honom eller henne.

Snälla hjälp mig från nu vad kan du göra om det? Kanske att börja dela den här inlägget så att några andra ser och kanske de kan göra något, kanske någon har någon idé. Jag själv säger alltid att jag är ingenting utan er mina vänner, min Zendagi.

Comment

There is no comment on this post. Be the first one.

Leave a comment