Jag vet verkligen inte vad ska jag säga, det känns overkligt för mig Omid Mahmoudi från Afghanistan.
Jag känner mig rörd, ärad och ödmjuk.
Jag har svårt att hitta ord för att tacka Malmö, Malmöborna och Fritidsförvaltningen, Fritidsnämnden. Jag tackar också Ensamkommandes Förbunds styrelsen, EFs personal, EFs medlemmar, mina vänner, min familj och min Zendagi (liv) som har alltid stöttat mig.
Att stå här på en scen i en av de finaste lokalerna och ta emot ett hederspris för mitt arbete och insatser i samhället i mitt nya hemland känns overkligt för mig, för jag fick aldrig uppskattning i mitt gamla hemland. varken min far, min farfar eller någon i deras bekantskapskrets har blivit uppskattade, för att vi tillhör folkgruppen hazarer.
Nu känns det som om jag har återhämtat mig. Saker och ting känns verkliga. Det är jag, Omid Mahmoudi som får ett fint pris av Malmö i en stad som är känd för sin öppenhet, mångfald och också vi själva kallar kärlekens huvudstad. Jag skulle önska att min far, farfar, mor och mormor hade varit närvarande idag här med mig för att se att allt är möjligt, att en hazar också kan uppskattas.
Detta fina pris ger mig mer drivkraft att kämpa vidare för ett bättre samhälle här hemma och i världen.
Detta visar också att nyanlända vill komma in snabbare i det svenska samhället och kämpa sida vid sida med andra av sina syskon.
Detta priset kommer ge mer energi och drivkraft för mig och andra nyanlända. Jag tackar en gång till er alla och speciellt mina vänner. Jag har upplevt massa hemska saker, jag har sett bekanta blivit mördade framför mig, jag har blivit torterad fastän jag var barn, jag bar blivit tvungen att lämna min familj, mitt hemland, mina barndomsminne och mina vänner.
Alltid detta påverkar vem som helst mycket negativt. Men jag står fortfarande på min plats och kämpar och jag lyckas varje dag att gå framåt.
På ca fem år jag har startat några företag för att ensamkommande ungdomar får jobb, startat tiotals ideella föreningar för att utsätta gruppers röster ska höras, jag har skrivit två böcker. Jag har startat en studenthem för tjejer i Afghanistan Och anledningen är mina vänner! Jag har hittat vänner som hjälper mig så jag inte ska falla, jag har vänner som säger till mig att jag
Comment